Nyligen fick jag ett recensionsexemplar av Jessica Spotswoods andra bok i serien om systrarna Cahill. Originalet, Star Cursed, är bok två av tre i The Cahill Sister Chronicles, en alternativhistorisk skildring av sena 1800-talet i New England, där häxor gömmer sig av rädsla för det hycklande och religiösa Brödrarskapet, som styr samhället med patriarkal skräck och förvriden gudfruktighet.
Första boken, Born Wicked (Farlig förmåga, utgiven på Rabén & Sjögren), läste jag delar av på engelska i 2011 och i sin helhet i svensk översättning 2013. Det var en underhållande ungdomsroman om kärlek och systerskap. I sina klenaste stunder var språket vacklande och svagt. I sina bästa ögonblick påminde den mig lite om Atwood’s fantastiska mästeverk A Handmaid’s Tale i ungdomsvariant. Över lag var jag positiv till berättelsen och såg fram emot fortsättningen.
I Stjärnmärkt har äldsta systern Cate flyttat till Systraskapets fäste i Nya London. För att skydda sina närmaste ger hon upp allt, och går med på att formas efter den profetia Systrarna hoppas på att hon ska uppfylla.
Stjärnmärkt har fördelen att den får Cates ögon att öppna lite mer för vilket skyddat liv hon haft. Hur hennes ekonomiska ställning har bidragit till ett bekvämt liv, medan andra lever i fattigdom. Nya London porträtteras naivt ur en ung människas ögon som inte upplevt en stad eller politisk oro tidigare. Men det finns ändå en känsla av undertryckta problem som jag uppskattar.
Brödrarskapet slår ner mot unga kvinnor allt mer i sin skräckkampanj och missnöjet ökar bland befolkningen. När kvinnor förbjuds att arbeta utanför hemmen och flickor inte får lära sig läsa börjar upploppen i staden. Arbetarklassen är de första som reagerar, som så ofta annars: att kvinnorna inte får arbeta leder till att de svälter.
Medan staden förvandlas till en krutdurk, kämpar Cate för att bibehålla fotfästet. Hon kan inte släppa taget om Finn, mannen hon älskar. Hon kan inte släppa tanken på de flickor och kvinnor som släpats till Harwoods mentalsjukhus, där de misshandlas, drogas och våldtas under förevändningen att de är häxor. Hon kan inte heller längre hålla sig på god fot med systern Maura. Rivaliteten mellan de växer allt mer medan Maura försöker staka sin ambitiösa väg i systerskapet, och mellan häxorna på skolan uppstår slitningar inom alla ranker.
Stjärnmärkt är ju inte den bästa ungdomsbok jag läst, men den är bra. Språket är fortfarande klent på sina ställen, och författaren använder liknande beskrivningar lite för ofta för att jag inte ska tänka på det. Sen vacklar det ibland, då Spotswood vill göra detta till en uppväxtroman, en romans och ett fantasyäventyr samtidigt utan att alltid lyckas sätta fokus på rätt sak vid rätt tillfäll, medan andra stunder är stadiga i skidringen av syskonrivaliteter, den själviska kärleken och den heirarkiska samhällsordningen.
Jag har också lite tveksamheter mot omslaget. Alltså, Rabén och Sjögrens omslag är klart finare än de amerikanska enligt mig, och det faktum att flickan på omslagen alltid omges av växter och natur anspelar ändå på Cates intressen och hennes trygga platser i livet. Men de ger boken en oerhört stark romantisk prägel, och får det att framstå som kärleksberättelser i första hand, vilket jag inte tycker att de är. Dessutom störs jag på att båda omslagen porträtterar en rödhårig tjej, medan det upprepats i absurdum att huvudpersonen Cate är blond.
Spotswood’s böcker är hittills intressanta nog för att jag ska vilja veta mer. Jag undrar vad som ska hända Cate (och Tess), och jag har utvecklat antipatier mot Maura eftersom jag inte har mycket till övers för äregiriga personer. Det är trevligt och snabbläst, och jag hade en riktig mysstund i soffan igår kväll med boken, musik i bakgrunden och den fulla tekoppen bredvid. Precis vad jag behövde efter en slitig arbetsvecka.