Lånade Angela S. Chois Hello Kitty måste dö av min kompis Sara i veckan som gick. Hon har nämnt den tidigare och jag har velat läsa den utan att det blivit av. Så kände jag ett riktigt lässug nu i helgen och slukade boken.
Hello Kitty must die (2010) var Angela Chois debutroman. Den är skruvad och så absurd att jag inte riktigt vet hur jag ska beskriva den, men jag gillade den.
Huvudrollen Fiona är en kinesisk-amerikansk, bakterihatande och morbid oskuld som balanserar livet som jurist med skyhöga klackar och 90 timmars arbetsvecka, med att vara Duktig Kinesisk Dotter™.
Hela hennes liv har kretsat kring hur hon måste uppfylla en viss roll, en hederskod, och när hon väl bestämmer sig för att skita i det och ta sin egen oskuld med en dildo, så visar det sig att hon är född utan det som i folkmun kallas mödomshinna (för det är inte en hinna egentligen). Irritationen är total. Hon bestämmer sig för att lägga ner en förmögenhet på att kirurgiskt återskapa en hinna bara för att få tillfredställelsen att spräcka den.
Denna underliga nya ambition gör att hennes vägar korsas med den forne barndomsvännen Sean. I Seans kölvatten finns en massa underligt, men Fiona, som inte vill leva sitt liv som en munlös, tankelös Hello Kitty, ställer inga frågor om de mystiska båtturerna, de konstiga försvinnanden Sean gör, varför hennes dejter går så dåligt… Hon har fullt upp med att ha roligt med Sean och med att stå ut med den ena katastrofträffen efter den andra. Hennes far tycker liksom att hon borde vara gift nu och har därför börjat boka in massa hopplösa middagar i Chinatown.
En humoristisk och bisarr blandning av frihetslystnad, social satir och pliktkänsla, är Hello Kitty måste dö en sådan där ‘du kommer uppskatta eller avsky den’-bok. Den är för udda för att lämna någon likgiltig. Och den kändes som en vitaminkick efter höstens tunga men oftast mer förutsägbara läsning.