De senaste dagarna har jag roat mig med att läsa boken om verklighetens Downton Abbey. Detta efter att ha sett 7 avsnitt på raken av nämnda serie när jag var hemma sjuk. Något jag starkt kan rekommendera. Att se flera avsnitt på raken alltså inte att vara sjuk. Anglofilen i mig tycker det är som julafton varje gång kameran sveper över Highclere castle och gruset knastrar under ett av de många fantastiska fordon som folk tydligen färdades i. Vad i helvete hände egentligen.
I’m just sayin!
Hursomhelst. Boken är om den vackra, rika, begåvade Almina och hennes lika framgånsrika liv, barn och äktenskap. Fabulous darling! Det är skrivet av en av hennes nu levande släktingar så jag kan ha lite förståelse för den fläckfria avbildningen men det är bitvist en smula löjligt. Alla var så vackra, genomgoda, adliga men ändå så mycket en del av folket att det är uppenbart falskt. Men att få gotta ner sig i en överklassfamilj är ändå alltid att be om att bli en smula upprörd av den världsfrånvändhet som råder. Med det sagt så var det roligt att se vart Julian Fellows, Downton Abbeys skapare, lånat fakta från verkligheten och gjort om den till något att använda i serien. Om jag någonsin har vägarna förbi Highclere så visst vill jag ta mig en titt på biblioteket och kanske äta en crumpet, med smör och socker. Helt hjärtlös är jag ju inte.
