Månadens novell är ett kärleksbrev från Neil Gaiman som jag haft liggandes på datorn i över fem år. Den kommer från en kampanj eller ett projekt som hölls för några år sedan, där läsare kunde registrera sig som deltagare och sedan få ett kärleksbrev skickat till dem från en författare. Mitt är från Gaiman (ett annat lockande alternativ var Margret Atwood, men på den tiden hade jag inte läst något av henne…)
I samband med att jag läste Gaimans senaste roman, den lågmälda och vackert skrivna The Ocean at the End of the Lane, så insåg jag att Gaimans noveller aldrig riktigt slagit igenom hos mig. Det finns undantag, han har ju en del fantastiska kortare berättelser, som ‘Snow, Glass and Apples’ och ‘Chivalry’. Men över lag har få lämnat lika bestående intryck hos mig som hans romaner eller berättelser i serietidningsformat (The Sandman är och förblir bland det bästa jag läst). Men så drog jag mig till minnes detta kärleksbrev, som jag reagerade starkt på då jag först läste det, och tänkte att jag skulle leta upp det igen.
Vid en andra genomläsning tycker jag fortfarande om den. Inte lika skarpt som runt 2007, men fortfarande påtagligt. ‘A Love Letter’ som jag tror att den heter (det finns ingen titel!), handlar mer om besatthet än kärlek. Det är en kärleksförklaring från någon som på avstånd beundrat, åtrått och förföljt. De detaljer som först framstår som en förälskads sätt att uppmärksamma, utvecklas långsamt till obehagliga avslöjanden från någon som är för nära, för tätt inpå utan att man vetat om det.
Halvvägs igenom inser man att objektet för denna kärlek egentligen är en kvinna utsatt i en potentiellt farlig situation, och att brevförfattaren tagit sig friheter med hennes privatliv, brutit sig in i en intim sfär och läst hennes mail, rotat igenom hennes tvättkorg. Det är obehagligt, kränkande och välskrivet. Lite som en överraskningspresent, fint inslagen, som visar sig innehålla ett dött djur när du öppnat det. Det är något sjukt, nästan klibbigt över det hela.
Jag vet inte om novellen finns med i någon av Gaimans samlingar (men i såna fall är det iaf inte i Fragile Things, och Smoke & Mirrors) men jag har den iaf på datorn om någon väldigt gärna vill läsa den (så det är bara att maila).
I övrigt har det som sagt blivit mycket Neil Gaiman på sistone. Vill man veta vad jag tyckte om tidigare nämnda The Ocean at the End of the Lane så finns ett engelskspråkigt blogginlägg hos The English Bookshop, med en varning för spoilers.