Jag var hos en vän i söndags, och medan jag tog en kopp te och väntade på att regnet skulle torka ur min jacka så läste jag en tunn liten häftad sak han plockade fram ur hyllan åt mig. The Third Elevator av Aimee Bender är en liten bok som får plats i handen. Dess berättelse känns dock större än vad jag först fick intrycket av.
En drottning i ett okänt land skaffar en tam svan med ett regnmolns personlighet.
Svanen och drottningen blir goda vänner och samtalar ofta. I slutändan är det dock en annan som lyckas göra svanen riktigt glad – en liten blå fågel som får svanen att skratta. Tillsammans får de en unge, ett blått fluffigt moln som kläcks ur ett stort ägg. Molnet ger sig iväg, och svanens enda sätt att möta sin avkomma är att besöka den högt ovanför marken, dit han tar sig med hjälp av en av de tre hissarna i kungarikets mitt. Den första hissen tar en djupt ner i jorden, dit gruvarbetarna letar guld och malm, spelar poker och hummar rytmiskt. Den andra hissen öppnas upp i skogen, där skogshuggarna samlar ved att fylla hissen med medan de sjunger visor. Den tredje hissen är luftig och ljus, mjuk och fluffig som en fågel, och den tar dig högt ovan jord till där fåglar flyger, för fåglar lyssnar till andra fåglar…
Det här är en surrealistisk, drömsk berättelse som går snabbt att läsa, är svår att glömma och som egentligen inte har någon poäng annat än att den är, och den är fin. Förutom svanen, blåfågeln, molnet och drottningen, finns även en gruvarbetare som förälskar sig i himlen, en kung som ilsket äter sköldpaddssoppa för att hans fru är ledsen och saknar sin vän, samt en skogshuggare vars själv smärtas av tanken på att hugga ner eller döda något levande, och därför får krupp ibland och ger sig på telefonstolpar innan han finner sitt kall.
Som sagt, det här är en mycket underlig saga. Men den var nog det jag behövde läsa just då, så tack Daniel =)