Nu i april kommer sista volymen av Hiroaki Samuras manga-epos Blade of the Immortal ut på engelska. Volym 31(!), Final Curtain, ska avsluta allt och jag förstår knappt att detta ska hända på riktigt!! Jag började läsa Samuras serie när jag gick på gymnasiet. Det var minst elva år sedan, och översättningen hade då på sin höjd nått tolfte volymen Autumn Frost, om ens det.
Det här äventyret har tagit en halv livstid för min del, jag har nog aldrig följt en berättelse eller några karaktärer så länge. Och jag erkänner, jag har inte ens läst de senaste tre eller fyra volymerna. Jag har så länge planerat att läsa om serien i sin helhet att de fått vänta, även om mina planer inte blivit av. Nu är jag orolig för att det kan vara svårt att få tag i dem, för SF-bokhandeln har de så sällan inne i mer än ett exemplar åt gången, och om någon rövhatt varit ovarlig och skadat boken när de bläddrat eller tryckt tillbaka den i hyllan tills pocketkanterna blivit nötta (aaaargh!! värsta sortens kund, ni borde endast få beställa via nätet!), så är det helt kört för min del jag kan inte komma mig för att köpa den.
Det är faktiskt ett tecken på djup vänskap och kärlek att när min vän Amie välte ett glas vatten i min bokhylla för ett par veckor sedan och dränkte de första 5-6 volymerna så avsade jag mig inte hela vår vänskap på grund av hennes oförsikt. Jag bara skrek till mitt i natten “They’re out of print!!” och lyfte ut allt så snabbt att the Flash hade imponerats (jag var mycket sansad med andra ord…). Jag tar mina böcker på allvar. Man ska vara seriös.
Men nu i sommar måste det bli, från de första ljusa skisserna av mandalor drypande i blod till Manji och Magatsus sköra allians och Rins plågsamma färd över berget. Alla samtal Anotsu och Rin emellan, hatet, ilskan, våldet, äcklet Shira som etsade sig fast hos mig som en parasit. Jag ska läsa allt från början, förhoppningsvis bli förälskad i serien igen och bara förundras över detta faktum att Blade of the Immortal har funnits med på min läslista i över ett decennium.