För ett tag sedan så fick jag ett litet bokpaket från Norstedts, med bl.a. sista delen av Jessica Spotswoods trilogi om häxsystrarna Cahill, Systrars öde.
Jag hade sett fram emot avslutet, att se Spotswood knyta ihop säcken. Böckerna om systrarna Cahill är medryckande och lätta att komma in i. Jag tyckte om temat, och protagonisten. I andra boken, Stjärnmärkt, fick Cate flytta till storstaden. När hon lämnat sin sömniga by och sina privilegier bakom sig, öppnas hennes ögon upp för arbetarklassens besvikelser, för de fattigas svårigheter med mat och vård. Jag uppskattade verkligen den här lite mer sociopolitiska dimensionen och hoppades på att den aspekten skulle få utvecklas, vilket den gjorde. Samtidigt är Brödraskapets förtryck, relationer, och maktkampen inom häxornas egna led alltid närvarande.
I Systrars öde, blir slitningarna mellan Cate och systern Maura definitiva. Systerskapet har delats upp i två falanger, med en Cahill i vardera ända, och lillasyster Tess, som har så många egna hemligheter, hamnar i korselden.
Förutom de politiska intrigerna, och kärleksdramat mellan Finn och Cate, görs här mycket mer utrymme för samhällsfrågorna, och till att ifrågasätta kvinnors position i samhället. Spotswood lyckas väva in den allt växande rörelsen kring kvinnlig rösträtt, ta upp pressfrihet och motståndsrörelser, låta Cahill-systrarna både konfrontera sin far, sina fördomar och varandra, utan att tappa tråden. Det blir inga djupdykningar, men heller inte ytligt. Nya karaktärer vävs in, men funkar bra i sammanhanget. Tidigare problematik nystas upp och en oundviklig kamp blir slutligen av.
Spotswood avslutar en fantasytrilogi för ungdomar med säkrare hand än när hon började, och ger Cahill systrarnas berättelse ett värdigt avslut.