Så gick jag på teater. Igen.
Den här gången var det Agamemmnons förbannelse med Leif Andrée i huvudrollen. Det var en monolog sånär som på att den unga tjejen som var på scenen halva speltiden sa ett litet ursäkta. Såhär presenterar Teater Galeasen pjäsen:
“En framgångsrik man sitter i en bar, tar en öl och funderar på sin livssituation: jobbet, familjeprojektet, papparollen.
Hans namn är inte Agamemnon, han är inte gift med Klytaimestra, hans barn heter inte Ifigenia, Elektra och Orestes.
Nej, den här mannen, låt oss kalla honom Andrée, är trött på de där djävla gudasagorna. De har ingenting med honom att göra. Vi lever inte så längre, vi offrar inte våra barn. Han bär inte skulden till sin dotters död. Han tvingade henne inte till något. Han uppfostrade henne att vara fri. Han ångrar ingenting, det är inte det. Ånger är väl i princip en omöjlig känsla kan man säga.”
För det första. Teater Galeasen har sådana häftiga lokaler, dom går nästan att mäta med Orionteatern. Men bara nästan. Jag stressade iväg från bokhandeln och hann ut till Skeppsholmen med hela 4 minuter tillgodo. Teatern såg på långt håll ut som den mest mystiska men inbjudande byggnad jag sett. Resten av de gamla industribyggnaderna på Skeppsholmen stod svarta men därborta lyste det orange från ett stort blyinfattat fönster och en girland med ljuskäglor markerade ingången. Precis vad en stressad själ vill se. Sen kliver jag in på en sportbar.
Och pjäsen. Ja, den var fantastisk och kort. Fantastiskt kort faktiskt. 45 minuter från det att jag slog mig ner och Leif Andrée började pytsa känslor ur sig. Den var väldigt fin pytsning och jag satt som på nålar för att fånga upp varje liten nyans i det hans sa och det han menade. Texten av Christina Ouzounidis är genial i sin förvirring. Alla upprepningar och omstuvningar av orden gör det nästan olidligt uppenbart att det är en plågad mans förklaring/bortförklaring vi hör. Andréen gör det så bra, så tillbakahållet intensivt. Det är över alldeles för fort. Precis som det mesta som är njutbart. Och jag menar det definitivt som något positivt.