Jag gick på teater. Orionteatern för att vara exakt. Såg en pjäs. Gillade Burtonvibbarna men inte icke-handlingen. Tycker ändå att den är värd ett besök för det fantastiska scenrum Orionteatern har tillgång till. Och så är musiken väldigt finstämt dramatiskt. Och då menar jag inte Lionel Richies Say you, say me, denna 80-tals dänga från djupet av balladernas gyllene cirkel. Den agerar som en typ av Cupid mellan Orfeus och Eurydike. Lionel borde vara stolt.
