Så jag fick inte jobbet. Bu-freaking-hu! Fördelen är att jag slipper gräma mig över den kassa kvalitén på pappret (innehållet tycker jag vi lämnar därhän). Men inte deppar jag för det, äventyret väntar runt nästa hörn! Det är iallafall så Patrick Rothfuss böcker om Kvothe får mig att känna.
Där står jag och spanar ut över en ännu oidentifierad stad. Fast med blont hår. Och ingen luta (har du sett mina fingrar skulle du förstå). Det kan bli svårt för mig att göra de här två böckerna rättvisa för jag har en sån massiv crush på dom just nu. Och det är inte bara Harry Potter vibbarna de gav mig! Name of the wind och The wise man’s fear är obegripligt bra, tegelstenstjocka böcker om en ung man vid namn Kvothe. Berättargreppet är klassiskt återblickande med nedslag då och då i nutid. Inte vår iphonestinna nutid utan den i The four corners of civilization, vilka nu de är, på den Sagan om Ringen inspirerade kartan i början på böckerna.
Jag har slukat dom bäst jag kunnat (662 och 994 sidor respektive). Jag föreslår att ni gör det också. Lustigt nog kunde jag köpa de här böckerna på mitt jobb, till saken hör att vår fantasysektion är en miserabel liten avkrok som få tappra själar finner sin väg till. Det finns alltså hopp om mänskligheten.
