Årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg hölls förrförra helgen, och trots att jag missade det så tänkte jag låta mässan lämna ett litet avtryck här på bloggen. Temat i år var Rumänien, och därför blir det så även här.
Det stora priset, Marele Premiu på rumänska, är en novell från 1983 skriven av poeten och författaren Daniela Crasnaru, högaktuell med sin samling Austerloo (Ellerströms förlag, 2013). Den handlar om en klassåterträff med tillhörande osäkerheter, nostalgi och ångest.
Jag blir obekväm när jag läser den, på just det sätt man kan bli obekväm om man träffar någon från sin högstadieklass som man aldrig vill träffa igen. Man stretar emot för att inte hamna i samma roll som man en gång haft och det skaver och irriterar. Crasnaru hittar den punkten med en oerhörd skicklighet.
På universitetsåterträffen möter Cristian, som nu blivit något att tala om i kulturkretsarna sina gamla vänner, proffessorer, kärlekar, alltmedan det innerst inne finns en kunt av molande oro. Bakom mötena finns en del sneda blickar, bakom Doinitas långa komiska haranger finns en vass egg och djupt undertryckt bakom ett flöde av skoldagar finns minnet av hur Cristian i sin naiva enfald krossat en väns framtid. En vän som sedan blir en del av det gråa maskineriet, stöps om till ett kugghjul efter samhällets behov, den kommunistiskt präglade diktaturens behov. Är det Cristians fel? Tankarna återkommer igenom hela novellen (och mitt svar på frågan är helt klart ja).
Crasnaru har skrivit en novell jag reagerar på, ett tema jag berörs av. Hennes språk når fram och de undertryckta känslorna likaså. Ändå är det inte en novell jag utan reservationer tycker om. Den är något ojämn i sin takt, Doinitas monologer för utdragna och till gränsen på irriterande (ibland tippar det över i balansgången).
Det är en stark novell, en bra novell. Men inte en oförglömlig novell.
Det stora priset finns med i antologin Skräpliv (2013), utgiven på 2244. För översättningarna står Jeana Jarlsbo och Anna Hedman.