I Leave the Lights On.

Veckans lyriska inslag är ett klipp där Neil Hilborn framför sin dikt om hur det är att vara förälskad samtidigt som man brottas med kraftig OCD. Det är vackert, roligt, modigt men främst av allt hjärtskärande. Det känns som att hjärtat snörper ihop sig i bröstet när jag lyssnar.

This entry was posted in Allmänt and tagged , , . Bookmark the permalink.