För en tid sedan nämnde jag bristen på noveller och lyrik bland det jag läser. Tanken var att en gång i månaden lyfta fram en dikt eller strof, och att lika ofta även recensera eller presentera en novell. Jag glömde såklart bort detta lagom till min första tänkta novell-vecka, bättre lycka nästa gång.
Till veckans lyriska inslag har jag valt ett stycke Sapfo, som jag kände till ryktesvägen men aldrig hade läst något av innan jag började på universitetet. Jag införskaffade en översättning av hennes dikter (vad som finns kvar av dem) till min kurs i verslära, första terminen på litteraturvetenskapen. Volymen hette If Not, Winter: Fragments of Sappho, översatt från grekiskan av Anne Carsson. Det känns bara rätt att Sapfo blir startpunkten för min dikt-oddyssé.
Deathless Aphrodite of the spangled mind,
child of Zeus, who twist lures, I beg you
do not break with hard pains,
O lady, my heartbut come here if ever before
you caught my voice far off
and listening left your father’s
golden house and came,yoking your car. And fine birds brought you,
quick sparrows over the black earth
whipping their wings down the sky
through midair—they arrived. But you, O blessed one,
smiled in your deathless face
and asked what (now again) I have suffered and why
(now again) I am calling outand what I want to happen most of all
in my crazy heart. Whom should I persuade (now again)
to lead you back into her love? Who, O
Sappho, is wronging you?For if she flees, soon she will pursue.
If she refuses gifts, rather will she give them.
If she does not love, soon she will love
even unwilling.Come to me now: loose me from hard
care and all my heart longs
to accomplish, accomplish. You
be my ally