Det är Novellfest i Lund hela helgen, och i samband med det har man utlyst 12 september som novellens dag!
Personligen tycker jag det är jätteroligt. Det talas om att novellen äntligen trendar i Sverige, vilket kan vara sant. 2015 har definitivt varit ett novell-år för egen del i alla fall.
Novellen har en lång historia på svensk litteraturscen. Men för 100 år sedan skrev våra etablerade författare dussin-noveller som ett sätt att kunna betala för tak över huvudet och mat på bordet, medan de samtidigt jobbade på en roman eller lyriksamling som de fått ganska små förskott för. Även om många bra noveller gavs ut, så var deras syfte ändå ofta att tjäna in pengar på kort varsel, så kvalitén var väldigt varierad.
Idag är det tvärt om, inga större pengar i novellformatet. Det är svårare att ge ut i och med att det inte trycks upp i tidningarna på samma vis, och antologierna säljer mycket färre i antal än romaner. Oftare är det tävlingar, mindre förlag eller amatörutgivningar som lyfter novellerna i ljuset under året.
Inte otippat anser man att novellmarknaden fått ett uppsving sedan Alice Munro vann nobelpriset 2013. Redan innan dess gav faktiskt förlag som Novellix ut fantastiskt fina stycknoveller, och Mix förlag har sedan 2011 gett ut noveller i e-format. Förlaget Tranan har gett ut flertalet översatta samlingar, bland annat en med noveller av kinesiska författare och en annan av iranska. Men nu börjar det hända saker mer tydligt, stora och små förlag satsar allt mer.
Som ett SSF-fan tycker jag att man ändå sett 1-2 svenska antologier komma ut per år, åtminstone under de senaste 10 åren (vet inget om läget innan dess). Bland annat i numera nedlagda antologin Schakt, genom Catahyas antologier (en tävling pågår faktiskt nu, på temat ‘epilog’), förra året gav skrivarkollektivet Fruktan ut sin antologi Stockholms undergång, och om två veckor ger ETC ut SF-antologin Andra Vägar.
Nu ska man iaf ge novellen en egen dag, och tanken är att den här lilla litteraturfestivalen ska bli en årlig tradition. Man kan ju hoppas.