Det är verkligen en personlig sorg, att jag läser färre och färre skönlitterära böcker varje år. Det har varit en stadig process hela mitt vuxna liv. Sedan jag var 19 och började på universitetet, så har jag läst allt mindre litteratur självmant. Jag har läst som del av mina studier, läst som lektör, läst som recensent. Med tiden har allt mer av mitt läsande påverkats av det faktum att det även är studier och jobb, och det har känts som ett åtagande, inte en förströelse.
Jag har istället utvecklat ett större socialt intresse, och för alla mina ensamma stunder där jag kunnat läsa en bok för avslappning har tv-serier istället hamnat i fokus. Jag tycker väldigt mycket om att se på tv-serier, och känner inte alls att jag vill minska på det i förmån för läsning, men det finns en hel del slö- och dötid framför datorn och sociala medier, tid som går åt till att skjuta upp saker, tid som går åt till att välja vad jag ska läsa eller se på istället för att faktiskt göra någotdera, som jag gärna skulle vilja optimera.
Förra året läste jag strax över 40 titlar. Inte böcker, utan titlar: skönlitterära romaner, noveller, seriealbum och till barnböcker för barn mellan 0-12 år. Med allt detta inräknat kom jag alltså ändå bara upp i 41 titlar, varav ca 10 romaner var manus jag lektörläste för jobbet. Sedan hade jag ca 5 romaner som jag inte tyckte var bra, och bara läste de första 50-100 sidorna av. Det är också en arbetsskada; uppfyller boken inte vissa kriterier när jag lektörläser så ger jag upp inom 50-100 sidor. Och när jag väl lärde mig göra det i jobbsammanhang, så har jag också fått lättare för att göra det privat.
Men så plötsligt händer det: i år har jag, trots ominskat tv-seriefrossande, trots att jag jobbar mer och är ungefär lika upptagen som vanligt socialt, faktiskt hunnit läsa. Tagit mig tid att läsa och tyckt att det varit kul. Och när juli tog slut nu innan helgen så hade jag redan hunnit läsa 40 titlar. Jag är redan ikapp förra året. Det känns fantastiskt. Läsglädjen är tillbaka och orken likaså. Vem bryr sig då att sommaren regnat bort?? Det känns iaf som jävligt soliga nyheter.
Jag känner igen fenomenet. Har själv läst stadigt mindre sen den dag jag satte min fot på universitetet. Nu är den bok jag påbörjade förra sommaren förvisso lång, men det känns rätt pinsamt att ha samma bok liggandes på nattduksbordet fortfarande. Lustigt nog samlar jag fortfarande på nya böcker, men sanningen är att de flesta samlat damm i åratal vid det här laget. Som tur är älskar jag dem som inredningsdetaljer också…
Under denna tid har jag utvecklat en teori om att hjärnan bara orkar bearbeta en viss mängd ord per dag innan den börjar tycka att läsande som mental process är tröttsamt, tjatigt eller rentav tråkigt. Jag konsumerar troligen mer text nu än någonsin tidigare (i form av artiklar, kurslitteratur, sociala medier, etc.) men väldigt lite av det är det skönlitterära drömstadium jag till stor del vuxit upp i. Vilket är sorgligt, så klart, men kanske svårt att rätta till med tanke på att detta med att vara vuxen mest verkar innebära att man har mer att göra. Förslag på hur man bär sig åt mottages tacksamt!
Jag håller nog med dig om att man bara orkar ta in så mycket text. Jämfört med tonåren då det var lite internet och massa böcker, så läser jag så mycket mer nu i mängd tror jag. Bloggar, nyheter, sociala media, jobbmail, böcker, serietidningar etc.
Jag har slutat med tegelstenar. Inte så att jag bara vägrar, utan bara att jag liksom inte valt några. För att få upp läsandet försöker jag mig på sådant som inte känns som en lång sträcka, vilket innebär: nästan inga fantasyserier, och blir det mot förmodan några så är varje bok inte mer än 300 sidor lång. Jag läser lite noveller, det ger en tillfredsställande känsla att ha läst ut en hel berättelse. Jag läser också en del serietidningar, och young adult romaner. Nu vet jag inte om min uppåt kurva kommer visa sig vara ihållande, men hittills funkar det =)
Några bra tips där, tycker jag. Tack!
Boken jag jobbat på sen förra sommaren är del… åtta, tror jag, i Steven Eriksons epos “Malazan Book of the Fallen”. Som är ruggigt bra, men tar SÅ mycket tid (bevisligen). Jag gillar också noveller, eftersom de som du säger, ger en skön känsla av att ha avslutat en berättelse. Har samlat på mig novellsamlingar av både Gaiman och Hobb, samt en rejäl kluns kallad “Rouges”. Jag känner spontant efter denna ordväxling att jag kanske ska ta ner någon av dem från bokhyllan.
Åh, nu är ju Eriksons böcker mycket bra (vad jag minns), men jag har faktiskt bara läst de tre första. Jag slutade just för att jag kände att jag inte hade orken och tiden att sätta mig i sådana tegelstenar längre (det här var typ 7 år sedan) och sedan dess har jag inte läst en enda bok över 400 sidor tror jag.
Jag har sett Rogues, och varit lite nyfiken =) Jag läser för närvarande en del noveller från Novellix, varje novell kommer som egen liten bok. Det gör att man verkligen känner att man läst ut något när man kan lägga tillbaka häftet i hyllan igen :P
Det är en av mina större frustrationer, att jag läser mindre och mindre för varje år. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Och det är inte för att tv-serier har tagit över. Jag tittar mindre nu också. :P
Jag läser lite mer i år tydligen, men tycker inte jag ser mindre på tv-serier heller… Jag undrar vad jag skurit ner på. Facebook antagligen. Tid med vänner :P