Det här hörrni ni var inte alls pjåkigt att läsa! Vet inte hur mycket jag får säga om den då den inte släpps förrän i september, men jag tror nog att David Nicholls Man Booker prize nominering talar för sig själv. Och jag instämmer i den hyllningskören. Inte sockersöt utan bitterljus med mycket igenkänning för alla som någonsin varit del av en familj, del av ett par och alla fantastiska, underbara och ibland skitjobbiga känslor det innebär.
Om David Nicholls bok Us var bra på ett familjärt och hjärtekrossande realistiskt sätt, så läste jag för några veckor sedan en bok som är precis så som jag vill ha den när det kommer till skärningen i realism och fantasi. The strange and beautiful sorrows of Ava Lavender.
Så himla mycket bra Gabriel Garcia Marques vibbar, fast i en Amerikansk kuststad och kanske en smula mer modern i språket. På gott och ont. Ava har vingar, hennes familj har ett franskt bageri där bakelserna ibland får folk att gråta hejdlöst, hennes faster blev en fågel, hon ser sina döda släktingar och hittar kärleken på oväntade ställen. Den är magisk!
Nu ska jag hoppa på en motorcykel och ha picknick i grönskan. På återseende kära ni.