Om 10 dagar gästar Neil Gaiman Stockholm, och jag och Veronica har publikbiljetter till när han intervjuas i TV-programmet Babel. Därefter ska han till Science fiction bokhandeln för en signering av The Ocean at the End of the Lane, som getts ut i svensk översättning på Bonnier Carlsen. Förhoppningsvist hinner jag dit också, för att få boken och mitt ex av The Dream Hunters, signerat.
Det känns också lite sentimentalt. Plötsligt är jag 19 igen, full av beundran och förväntan. För att ni ska få en tydlig uppfattning, här är jag och Neil för 10 år sedan. Jag ser ut som att jag ska få en stroke av ren lycka:
Me and Mr. Gaiman, all off a decade ago. I am deliriously happy. We have a very one-sided “relationship” based on me admiring and adoring his work (and him) while he is completely oblivious to my existence. You know how it is…