– Somebody said you sound lika an owl.
– Who?
(Cue Laughter)
Ok så jag har varit frånvarande sedan December. Fakta. Men tro inte att jag bara tänkt på bikinisäsongen och planerat 30-årsfirande, bokat resor till Istanbul och New York, slitit ihjäl mig på BOKREAN och njutit av mina vänners sällskap. Icke så! Jag har haft ett läsflow utan dess like och dessutom lyckats gå och se två pjäser. Nu senats TRUST på Galeasen. Bitvis fragmentariskt (höhö) om den ekonomiska kraschen. Inklusive stroboskopljus och micropopcorn. Bra!
För ca 48 min sedan läste jag ut Spelets konst av Chad Harbach. Det tog mig ett bra tag att överhuvudtaet bli nyfiken på att läsa den, men efter några veckors fingrande i bokhandeln så beställde jag ett läsex. Och som tur är blev jag inte missnöjd, utan har redan nu en lätt molande abstinens från karaktärerna, Henry vår antihjälte, Schwartzy, Pella, Owen aka Buddah (för sin totala coolhet i pressade situationer) och rektor Affenligtht. Som grädde på moset så strötittade jag lite på en gammal klassiker häromveckan som försåg mig med inre bilder av en Amerikansk Universitetsmiljö minus fnissande cheerleaders. Love story (vars tagline är- Love means never have to say your sorry(wtf!)).
Dessutom så har min jobbpendlarbok denna vecka varit Patti Smiths Just kids. Ännu en bok som jag hört mycket gott om men hade svårt att föreställa mig att den skulle falla mig på läppen. Helt fel, jag freaking älskar den! Språket, tiden, känslorna. Det här är en av de första gångerna då jag känner att jag vill anteckna människor, platser och annats spännande som hon berättar om. Och om jag nu kan bli mer pepp på New York än vad jag redan är så är den här boken guld.
Nu ska jag poppa popcorn i olivolja och några droppar tryffelolja(genialt) och se på en film!
Toodles!
P.S I min bookfrenzy har fyra Terry Pratchetts Discworldböcker hunnits med. Återkommer gällande dom. Men låt mig säga såhär att jag läste alla fyra på en vecka.