Det känns som ett sorgligt kvitto på hur min senaste månad har sett ut, att jag inte läst ut något alls under hela april. Inte en roman, eller en barnbok, en novell eller ett seriealbum. Jag har lånat böcker på biblioteket, jag har nog köpt åtta noveller från Novellix, jag har börjat på minst två romaner, men inget har blivit utläst.
För mycket på jobbet, för mycket hemma, för mycket i huvudet. Jag har täckt upp för sjuka kollegor samtidigt som jag skött mitt egna jobb, under årets slitigaste jobbperiod. Jag har ordnat en disputationsfest åt C. Jag har planerat inför kongressresor och inför egen kongress i 2017. Jag har träffat vänner och familj och haft varje helg uppbokad och dessutom många vardagskvällar. När det funnits en liten stund över har jag sett på tv-serier och undrat vart dagarna tagit vägen. Texter på båda utav bloggarna har uteblivit fastän jag började få upp farten igen i mars. Läsande och skrivande har inte fått någon luft alls, känns det som. Det känns både tråkigt och oundvikligt och samtidigt överkomligt.
Jag menar, vad ska man göra? Det är livet. Det är inte första gången det hänt och inte sista, även om det känns helt off ända in i benmärgen varje gång det uppdagas att svackorna varit så långa. Det är bara att plocka upp något och komma igång igen, antar jag. Tredje volymen av Rat Queens finns inne på bokhandel och väntar på mig, bara det känns nog just nu.
Ah, det är sådär ibland. Hur gärna man än vill läsa så har man inte tid och livet kommer ivägen. Hoppas du får mer lästid i maj :)
Ja, det är ju verkligen så! Har ett gäng böcker jag vill läsa nu, så jag hoppas också att maj är en lite mer “tillmötesgående” månad =)