Recensionsexemplars-travestin

Recensionsexemplar är (för mig) en rolig del av bokbloggandet. Det är presenter med posten, det är stillad nyfikenhet om nya titlar, det är upptäckandet av för mig nya författare. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte ibland även är besvikelser över författarskap eller bok, eller stress över att man inte hunnit läsa en titel som hade recensionsdatum redan ett halvår tidigare (det händer, jag har väldigt lite tid på händerna). Ibland kommer besvikelsen innan man ens öppnat boken.
En del får sina recensions-ex i e-format. Jag undviker gärna detta då jag inte orkar läsa på laptop efter arbetsdag framför dator och jag äger ingen e-boksläsare. Dessutom tycker jag om den fysiska boken. Jag vill se omslaget, känna tyngden, känna papperskvalitén. Problemet är då, att en fysisk bok kan bli skadad, medan en e-bok inte blir det.
Jag är väldigt rädd om mina böcker. Visst har jag en del från tidiga tonåren som är slitna, eller böcker som varit second-hand köp. Men jag undviker att köpa en bok som har minsta skada i pärmen i nyskick, eller vars pocket-pärm blivit kantstött. Jag avskyr hundöron, brutna ryggar, dessa tecken på misskötsel (fast jag känner de som ser bruten rygg som ett tecken på att boken lästs, kanske mer än en gång, och uppfyllt ett syfte och blivit uppskattad; vi håller ej med varandra).

Därför gör det mig ont i kroppen att få trasiga recensionsexemplar. Det är ett jäkla skämt. Jag kan acceptera stämplar eller klistermärken i som noterar att det är recensions-ex, även om det är vansinnigt fult, men skadade böcker? Nu är ju alla inte lika OCD som jag när det gäller den här frågan, men trasiga böcker är ju ett no-no för alla.
Den skyldige i detta fall, är Rabén & Sjögren. Jag har inget illa att säga om förlaget i sig. Det är fin utgivning, bra folk, jag har till och med frilansat för de fram till nyligen. Men den som skickar ut böcker från postorderavdelningen där borde aldrig få röra en bok igen.
Varje gång är böckerna intryckta i vadderade kuvert som nätt och jämt gått igen. Flera gånger har detta lett till att bokens kartonnagekanter gjort hål i förpackningen och sedan oskyddat slagit in i tonvis av andra paket i posthanteringen och blivit skadade och böjda. Det är väldigt trist. Man vill spara pengar och inte skicka skrymmande paket, jag fattar det, även om jag inte gillar det.

Men det senaste paketet jag fick från R&S gick via Norstedts kontaktavdelning för recensions-ex, och det var en katastrof. Två böcker så hårt intryckta i ett kuvert som var så uppenbart för litet att det gått hål i båda ändarna av paketet. När jag hämtade upp det hade böckernas hörn trasat sönder kuvertet pga trycket, och sedan hade böckerna själva blivit rejält skadade. Förstörda i pärmarna vid ryggen, kartonnaget upprivet. Det är som att en bil kört över ett par böcker, och man har valt att skicka ut de ändå för att spara pengar, för tänker att bokbloggare ändå inte bör beklaga sig över gratis ex.

Nå, jag beklagar detta. Högt. Det är sorgligt att man har så lite omtanke för sin egen utgivning och så lite intresse för sina läsares uppfattning, att man kan skicka ut böcker i så bristfälliga förpackningar att de inte ens kommer fram hela. Jag blir förbannad bara jag tittar på mitt ex av Astronauten som inte fick landa. Skäms Norstedts och Rabén!