Det här med att stå i bloggar-skamvrån… jag har sparkat igång min korta men efterlängtade julledighet med att läsa Martin Jerns ungdomsthriller Svensk Synd, som Rabén & Sjögren skickade till mig för ett halvår sedan (jag vet, det är illa).
Otto och hans mamma har flyttat elva gånger på fyra år, för att Ottos pappa är ett misshandlande as som polisen inte kan göra något åt. En galning som dyker upp jämt, förföljer de, förstör deras liv, slår deras tillvaro spillror.
När boken börjar har de precis kört in i Ryda, en fattig ort ute i ingenstans som knappt går att spåra på Google maps. Ett socialt svart hål i Sverige. Det tar inte lång tid innan Ottos mamma föreslår att de borde stanna. Ingen kan hitta de där, trots allt.
Otto däremot är tveksam. Tveksam över att bo på värdshus med en tjej i sin egen ålder han råkade se naken första kvällen. Tveksam över en ort där det inte finns något att göra alls och tveksam över att folk tror han är metalhead fastän han är goth. Men snart byts detta ut mot en annan känsla: mellan vilja att bli omtyckt och skaffa vänner, försöka sluta vara livrädd för farsan och hantera tillvaron, så måste Otto nu även manövrera Evigheten.
Evigheten är ortens församling. Eller snarare, Evigheten är en full blown, balls-to-the-walls sekt som håller i alla trådarna i Ryda. Och Otto passar inte in.
Jag hade inte läst något av Martin Jern tidigare, så jag kan inte uttala mig om hans tidigare verk eller hans författarskap, men Svensk synd är bra. Den börjar aningen försiktigt, och Ottos språk känns inte spot-on först, men jag faller in i det tills det känns helt rätt. Det bästa med Svensk synd är egentligen att den är för knäpp för att kännas verklig. Det är lite amerikansk småstads-skräck över det hela, där alla från polisen till rektorn är med i racet om vem som är mest hjärntvättad.
Men det är också spännande. Det går från underligt till galet jävligt fort och andra halvan av boken slukade jag i princip i en sittning. Det är tunga ämnen varvat med humor, utan några löften om lycklig slut.
Speciellt skildringen av sekt-mentaliteten i Ryda, mobbarna i skolan, “propagandamaskinen” Ulla, tillsammans med ortens alla kufiska typer, är så vassa.
En riktigt bra ungdomsbok, jag är glad att jag kom till skott och läste den!