Jag har under årets gång fått ett antal recensionsexemplar från Alfabeta förlag. Den större delen har jag själv bett om, men ett antal har kommit som överraskningar på posten. Det är något skamfylld jag erkänner att de flesta av böckerna lästs, en del för flera månader sedan, men att recensionerna inte kommit upp. Det är dumt. Jag skyller på nytt jobb, tidsbrist och allmän orklöshet. Men innan året tar slut tänker jag göra rätt för mig och skriva om så många av dessa som möjligt (jag har en del från andra förlag också…).
Först ut: Var är min hink? av Åsa Karsin (0-3 år),
En bok av samma slag som Max-böckerna – högläsningsböcker för de minsta. Det är helsidesbilder, klara färger men inte mycket att distraheras av. Jag känner att texten på vissa ställen blir lite fel om den som högläser inte har rätt betoning på ord, men det kan ligga i min ovana att läsa för småbarn.
Gillar också att huvudkaraktären Doddi har ett atypiskt namn som inte speglar kön. Både Doddi och vännen på stranden är helt enkelt bebisar och de flesta bebisar är allmänt lika varandra och liksom könlösa om inte föräldrar väljer att framhäva könstillhörighet. Här kan barnen/målgruppen välja som de vill. Gillar också att Doddis vän (som tyvärr förblir namnlös) ändå har annat utseende och hudfärg än Doddi. Mörkhyade barn är gravt underrepresenterade i svenska barnböcker, och detta behöver förändras.
Nästa bok är Karin Cyréns Strandstaden (3-6 år).
Det är en bok om kreativitet och fantasi. Hur barn bygger det ena och andra med inlevelse nog att till och med bli arga på sitt eget hitte-på.
Tyvärr föll den mig inte i smaken. Texten kändes lite ryckig och rörig, och illustrationerna var inte alls i en stil som appellerade till mig (och formgivningen hade sina brister, jag ogillade exempelvis hur närbilden på ett ansikte hamnade mitt i ett uppslag, men andra kan förstås gilla det). Jag uppskattade däremot att protagonisten tillåts både ha roligt och bli arg på kort tid. Och att barnet kom till stranden med sällskap av två vuxna kvinnor och en bebis, och detta inte förklaras närmare: kan vara mamma och släkting, mamma och väninna eller mamma och mamma. Som jag sa om boken innan, representation är viktigt, likaså möjlighet till olika tolkningar.
Sömntåg, drömtåg (3-6 år) är en högläsningsbok på rim.
Läsarna följer ett tåg igenom ett nattlandskap, och här finns cirkusdjur och dinosaurier, efterrätter, ja allt möjligt roligt.
Skriven av Sherri Duskey Rinker och illustrerad av Tom Lichtenheld, men översatt till svenska av Helena och Gösta Svenn. Språket är lite ålderdomligt, och jag kan känna att översättningen kanske tappar lite av humorn. Exempelvis finns en bild på en vagn, där den engelska skylten “Maximum load: a month of Sundays” är kul och fyndig i och med att den är fylld av glassefterrätter kallade Sundays på engelska. Men det går liksom inte att översätta anspelningen på både sötsakerna och veckodagen, så det har fått vara.
Fint och mysigt illustrerad, och påminner på något vis om böcker jag själv fått läst för mig som liten.
Julia Donaldson och Alex Scheffer, som skrivit böckerna om Gruffalon, berättar om den konstant försenade fisken Lilla Spigg (3-6 år). Spigg har alltid massa underliga och äventyrliga historier om varför han är sen, och klasskamraterna börjar undra om allt inte bara är ljug. Men inte kan man hitta på så mycket underligt?
Det är färgglatt, detaljrikt och jättesnyggt. Och svenska omskrivningen står Lennart Hellsing för! Den här tyckte jag väldigt bra om. Kan ju vara för att jag också är kroniskt försenad…
Fler barnböcker kommer med i nästa inlägg.
Tack Alfabeta förlag!